Bloggen som dog...

Efter nästa två veckor i respirator har min blogg vaknat till liv igen. Ett svårt träningsvirus smittade bloggens upphovsmakare med en stark motivation att lägga lite extra energi på att utveckla sin jiu-jitsu. Tyvärr verkar detta ha påverkat antalet blogginlägg som publicerats ganska radikalt. Efter att först be alla trogna besökare om ursäkt, trots frånvaron av nya inläggom har besöks antalet varit ganska konstant. Kan jag gladeligen rapportera att jag tycker mitt jiu-jitsu game börjat utvecklas på rätt sätt.

För det är inte bara bloggen som har hållts vid liv av respirator. Det har även min jiu-jitsu. Under de senaste åren, kan inte erinra mej exakt hur lång tillbaka i tiden jag får gå, har jag inte kunnat utveckla min jiu-jitsu som jag borde. Att vara ordförande, huvudtränare, coach, domare, tävlande, sjukvårdare och så vidare har tagit för mycket energi för att jag ska ha kunnat lägga tid på att själv träna för att utvecklas. Endast under ett par veckor utomlands, företrädelsevis under uppladdning inför de senaste årens VM, har jag kunnat fokusera på min egen träning. Det räcker helt enkelt inte för att utvecklas som tävlande och utövare. Detta har lett till att de senaste halvårets tävlingar har varit mest plågsamma. Att kliva upp på tävlingsmattan och vara tvungen att förlita sig på rutin och vana fungerar inte bra när motståndet håller så bra klass som Bjj'n i Sverige gör idag. Men nu känns det som jag börjat ta mig tillbaka på banan igen. Lite omstrukturering av klubben och fördelning av tränaransvaret kan göra underverk för individen.

Så nu är jag tillbaka både på mattan och på bloggen. Ursäkta att ni fått vänta!