Bope och Nogeira bröderna.

Bjj borde förpackas med en varningstext, "Förpackningens innehåll är stark beroende framkallande och har sinnesförvirrande effekter". Vi som redan för länge sen insett att vi inte kommer tillfriskna från detta kroniska tillstånd får lära oss leva med det. Men andra kanske vill bli förvarnade. Ett ganska obetydligt symptom som, i och för sig, avtar med åren men ändå aldrig riktigt försvinner helt, är alla associationer. Möter man en kille med tapout t-shirten möts man samtidigt av tanken att om det inte varit för Bjj'n så hade han inte kunnat ha på sig den där tröjan. Utan Bjj inget UFC, utan UFC ingen MMA och utan MMA inga stora fight-kläd-märken som pryder de modemedvetnas kroppar. Detta kanske inte är så långsökt men för att tona ner mitt eget vansinne har jag medvetet valt ett milt exempel på denna åkomma.

Vi Bjj-junkies gillar även att vältra oss i allt som har med artens förträfflighet att göra. Min färskaste uppenbarelse träffade mej när jag satt och kikade på ett avsnitt av tv-programmet Chris Ryans Elite World Cops. En skön, maffig och maskulin titel som passar bra för oss killar som gillar att krama andra killar iförda pjamas. Chris Ryan är en gammal stridspitt från engelska elitförbandet SAS som i sin senaste tv-serie åker världen runt för att leka krig med diverse polisiära specialförband. I avsnitt nummer två besöker han Brasilien och Rios specialpolis Bope, som bedriver ett konstant krig mot favelornas drogmaffia. Bope är för övrigt nu mera världskänt från filmen Tropa de elit. Men till saken. Vad har Chris Ryan med Bjj att göra. Inte ett skit. För i SAS tränar man uppenbarligen inte Bjj. Men några som gör det är Bope. För några minuter in i programmet tränar macho britten Ryan obeväpnad kamp med poliserna från Rio och vad dyker upp på väggen i bakgrunden om inte "Dojo Irmão Nogueira". De befinner sig på Nogueira brödernas Bjj klubb. Visst var bara det lite fräckt men klimax kommer när kameran fokuserar på Ryan som helt ovetande om att han precis fått sin första lektion i Bjj med eftertryck säger: "This is one of the best unarmed combat demostrations I've seen".
No shit, tänker jag och lutar mej tillbaka i soffan. Ganska nöjd med att jag under snart ett decenium tillbringat min fritid i förd pjamas tränande något som tydligen imponerar på gamla engelska mördarmaskiner.