Tjejen med jiu-jitsu i blodet

Under de år jag rest runt och tränat på olika ställen i världen, tävlat på små och stora tävlingar och deltagit på seminarier har jag fått ganska många så kallade "A-ha upplevelser". Allt i från olika detaljers betydelse i en viss situation till hur mycket det mentala spelet påverkar din jiu-jitsu har gett mej uppenbarelser som hämtade ur en religiös skrift. Men jag har en upplevelse som står ut från de alla, något som gav mej den utltimata fysiska definitionen av jiu-jitsu.

Det var under mitt första besök i Brasilien. Efter att ha jobbat, slitit och sparat i över ett år hade jag till slut fått råd att uppfylla den flera år gammla drömmen, att bo och träna i Rio de janeiro. På den tiden tillhörde jag den skandinaviska organisationen SBJJA men bland annat Joakim Hansen och Jan-olov Einemo som då var två okända namn utanför norden. SBJJA's brasilianska kontakt var Marcelo Yougi som på plats hjälpte mej komma till rätta och fixa boende.
Valet av månad för mitt första Rio besök, december, var helt rätt och helt fel. Vädret var rätt, 40°C och gassande sol men träningen var fel, de flesta hade semester och vilade hellre på stranden. Men visst fick jag den träning jag hoppats på, det fanns tillräckligt med högre graderade för att ett ganska färskt blåbälte som jag skulle få slita. Dessutom gästade svartbältet Café Dantas klubben några dagar i veckan. Café var 100kg rena muskler och tillhör den typ av svartbälten som inte låter lägre graderade få vara med och rulla runt lite. För Café var det bara en sak som gällde, att dra ut sin motståndare så fort som möjligt. Vilket för mej innebar att jag under våra fem minuters sparringbyten fick klappa var 20:e sekund. Men det var till slut inte Café som bjöd mig på mitt livs upplevelse.

I slutet på av min vistelse dök det upp en tjej på träningen som inte varit där tidigare. Hon såg ganska ung ut och var blåbälte precis som jag. Efter ett par inledande sparringbyten med klubbens killar parade Marcelo i ihop mej med henne. Då jag själv inte är särskilt stor så brukar jag alltid anpassa mej till mindre motståndare och försöker att jobba med teknik framför styrka. Vi hann knappt börja innan allt det var som bort blåst. Jag fick försvara mej från första sekund, fast mot något som jag aldrig stött på förut, 100% teknik. Varje liten rörelse var ett väl genomtänkt schack drag. I skruvstädet satt jag fast, totalt upplåst av någon som var klart fysiskt svagare än mej. Det fanns bara en väg ut, att ta i för kung och fosterland. På ett brutalt sätt uppbringade jag all kraft som fanns i min kropp för att ta mig ur en följd av triangalar, armlås och strypningar. Tillslut pep klockan. Skammen slog direkt över mej, trots att jag klarat mej ur flera riktigt kniviga lägen hade jag inget att vara stolt över. Jag skämdes som en hund. För mej är det under all värdighet att på ett så panikartat och brutalt sätt frambringa all styrka som finns i kroppen när man rullar med en mindre motståndare, tjej som kille. Trots detta var ändå upplevelsen fenomenal, att genom ren teknik bli så totalt utmanuvrerad av en mindre och svagare motståndare fick mej att inse vad jiu-jistu verkligen står för. Teknik framför styrka.

Tjejen sa inte så mycket efteråt, men jag såg på hennes blick att inte hon heller tyckt att jag försvarat mej på ett helt schysst sätt. Hon tog dock ganska fort en ny partner och fortsatte rulla. När hon var igång igen vände sig Marcelo till mej och frågade vad jag tycket om hans kvinnliga adept. Jag fick inte fram mer än att hon var väldigt bra och att jag fick använda mycket styrka för att överleva. Marcelo svarade;
- You know Pilo its all in her blood, she is from a family of fighters. She is a cusine of Renzo Gracie and been training since she was a kid.
Marcelo berättade vad hon hette men jag lade aldrig hennes namn på minnet. Men efter det har jag sett henne tävla på VM och kunnat konstatera. Tjejen som bjöd mej en av de viktigaste jiu-jitsu lektioner jag någonsin fått heter Kyra Gracie.