Nybörjartips del 3, gripreflexer

När vi börjar träna jiu-jitsu är det som om vi föddes på nytt. En helt ny värld öppnar sig för oss och vi måste lära oss allt nytt från början precis som barn. Och precis som barn föds vi in i denna värld med medfödda reflexer. En av dessa reflexer är gripreflexen.

Gripreflexen gör att så fort vi får chansen att ta tag i något så greppar vi tag för kung och fosterland och håller kvar som om vi höll i det käraste vi har. Tyvärr är denna reflex nästan alltid till mer skada än nytta. Det är sällan vi behöver klamra oss fast i något tills armarna domnar och knogarna blir vita när vi tränar jiu-jitsu. Konstigt nog inträffar detta nästan alltid då vi som nybörjare kan få tag i en bit tyg. Beteendet går att definiera som en regel vilken lyder "går det att greppa tag i gi'n så gör jag det". Resultatet blir stumma underarmar, händer som inte längre klarar att greppa alls och en förundran över hur blå- och lilabälten kan sparra i över fem minuter utan att behöva skörda samma bittra frukt.

Utvägen på problemet finner vi inte i kroppen, vi får söka oss till vårt intellekt istället. Genom att diktera en ny regel för hur vi ska greppa, " greppa endast motståndarens gi när det finns ett syfte med att greppa just i gi'n. I annat fall greppa tag i kroppsdelen." Med denna regel i bakhuvudet under träningen så slipper vi de stumma kraft lösa underarmarna och kan istället lägga energin där den behövs bättre.

Så brottas smart, spara krafterna till de viktiga slagen och greppa gi'n i rätt lägen!

Nybörjartips del 2, andas rätt

Inom yoga och alternativa österländska läkekonster brukar andningen ha ett viktigt funktion. För att hålla sig frisk och må väl måste man andas rätt brukar det heta. Samtidigt får det västerländska levernet sig en känga just för att vi inte andas rätt. Andas ska man göra med djupa andetag där istället för korta pustar, det är tydligen så vi västerländningar andas.

Jiu-jitsu träning är det inget undantag. För att vi ska kunna röra oss avslappnat och inte förbruka en massa extra onödig energi är det viktigt att ha kontroll på vår andningen. Det behöver inte vara särskilt komplicerat, ta ett djupt andetag in genom näsan och ut igen samma väg. Att andas genom näsan är en bra metod att reglera andningen.

Med andningen vill vi syresätta kroppen och underlätta för kroppen att kunna jobba avslappnat utan att använda onödiga muskeler. Något som är väldigt vanligt är att man håller andan när man gör något tungt, exempelvis lyfter något. När vi tränar jiu-jitsu gör vi ibland många sådana ansträngningar efter varandra. Skulle vi då hålla andan varje gång vi tar i blir vi snabbt trötta.

Det enkla tipset råder alltså:
Andas lugnt in och ut genom näsan och försök kontrollera din andning. När du andas ska magen röra sig ut och in, då tar du djupa effektiva andetag. Fortsätt alltid att andas även när du anstränger dej eller när någon ligger tungt på dej.

En anledning till att det är viktigt att tänka på hur man andas är att men under stress och press lätt glömer bort att andas. Det är ofta man hör coachen vid sidan om mattan ropa "Glöm inte andas!" under en match. Tränar du på att andas rätt under träningen så behöver du förhoppningsvis inte bli påmind om det när väl nervositeten sätter in.

Nybörjartips del 1.1, avslappningen fortsätter

Okej, min ursprungliga tanke var inte att detta enkla nybörjartips skulle får en version 1.1. Men lite oavsiktlig febril tankeverksamhet gav mig insikten att det kanske vore bra att utveckla lite vad jag menar. Kort och gott, vad menas egentligen med att slappna av?

• Ta det lugnt! Det finns ingen anledning att ge allt i 30 sekunder för att sedan inte kunna röra sig utan risk för att spy eller svimma. Tanken är att du orka med hela träningspasset.

• Spänn av! Var enda muskel i hela kroppen måste inte jobba, trycka på eller dra hela tiden. Det enda som händer är att du blir långsammare och snabbare blir trött.

• Undvik att muskla eller tvinga in tekniker. Utnyttja de lägen som bjuds istället för att försöka tvinga in just den teknik du vill ska fungera. Lika väl som du måste lära dig se de tillfällen som dyker upp måste du se när tillfället inte finns där.

• Få inte panik! Att hamna underst eller att vara på väg att bli utklappad är en del av spelet. Det viktigaste för att kunna ta sig ur en dåligt situation är att vara lugn och arbeta avslappnat för att ta sig där ifrån.

Hoppas att dessa förtydliganden får dej att lättare förstå vad jag menar när jag säger, slappna av!

Nybörjartips del 1, slappna av

När nu nybörjarstarten har dragit igång på både min egen klubb och de flesta andra klubbar i landet så tänkte jag att det passade bra med en serie enkla nybörjartips.

Första tipset kommer säkerligen inte höja några ögonbryn men bara för att det inte är någon sensationell världsnyhet är det inte mindre viktigt. Snarare tvärt om.

Det enda vi har med oss när vi som nybörjare börjar träna jiu-jitsu är våra fysiska förutsättningar. Dessa förutsättningar är något vi alltid bär med oss och använder vad vi än gör. Några av oss är stora och starka, andra är små, snabba och smidiga. När vi till en början brottas med att få till de tekniker vi lärt oss använder vi vår fysik till att fylla upp de hål som vårt tekniska kunnande ännu inte täcker. Vanligtvis betyder detta att vi använder en ansenlig portion styrka för att kompensera att vi ännu inte är så tekniskt duktiga. Ju starkare vi är desto mer styrka använder vi och detta är det första hindret vi möter. Inledningsvis bör målet med jiu-jitsu träningen vara att lära sig slappna av, röra sig mjukt och använda så mycket teknik som möjligt. Allt detta ska ersätta styrka men till en början blir det tyvärr lätt tvärt om. Vi använder oss av våra fysik istället för att koncentrera oss på att använda teknik, att använda jiu-jitsu.

Målet med träningen och framför allt sparringövningar är inte att visa vem som är bäst och kan få de andra att ge upp utan just att lära sig slappna av och använda teknik istället för styrka. Vissa anammar detta efter ett par uppmaningar medan andra kan kämpa länge med att lära sig slappna av. Helt klart är att ju snabbare vi kan lära oss att slappna av och förlita oss på teknik desto fortare lär vi oss jiu-jitsu. Så det första nybörjartipset är enkelt, slappna av!

På vilket språk talar man jiu-jitsu?

Brasiliansk jiu-jitsu saknar ett språk. För judo och många andra kampsporter är japanska modersmål. De flesta tekniker har japanska namn som är gångbara på alla klubbar i hela världen som tränar samma stil. Men tyvärr innefattar det inte brasiliansk jiu-jitsu.

I IBJJF's regler så förespråkas portugisiska som språk, när matchen börjar ska dommaren säga "combate" och "parou" för att säga stopp. Men det finns bara ett fåtal tekniker som har ett namn. Portugisiska är helt klart inte något vedertaget språk i jiu-jitsu världen.
Samtidigt som MMA och UFC växer sig stort i USA och resten av världen dyker det upp en uppsjö engelska namn på tekniker och positioner. Men det saknas konsekvens. Det finns i många fall en rad olika namn för samma position; side controll, side mount, side position och cross body är bara några exempel. Detta riskerar tyvärr att skapa en viss förvirring, framför allt för nybörjare.

Så vilket språk ska vi tala här i svea rike? Mitt svar på frågan är svenska. Alla som bor i sverige,ung som gammal, förutsätts kunna svenska. Däremot engelska och framför allt portugisiska kan vi inte förvänta oss att alla förstår till fullo. Även om alla läser engelska i skolan så finns de alltid de som slarvat med läxorna eller helt enkelt är för unga för att förstå.

Mitt förslag till språkbruk lyder:

1. I det fall det finns ett portugisiskt namn så är det bra att använda det. En namn som inte "betyder något" är många gånger bättre än en svensk översättning. Dessutom är de tekniker som har ett portugisiskt namn ofta kända under det namnet i hela världen tex omoplata och mata leao.
   
2. I övriga fall är det svenska som gäller så länge en översättning från engelska är möjligt. Det är mycket enklare för barn och nybörjare att förstå; under krok(under hook), sido kontroll (side controll) och knä på magen(knee on the belly) än de engelska namnen.
3. När det inte går att använda sig av svenska namn använder vedertagna engelska termer exempelvis mount, dubble leg och sprawl.

För ett par år sedan stod jag på mattan och hade precis visat lite tekniker från knee on the belly när den elev som tränat med mig längst frågade:
- Men Pilo vad är de andra belly för något?
Jag blev lite förvirrad och bad honom förklara vad han menade.
- Jo, vi har ju lärt oss nionde belly men vad är till exempel åttonde belly?

Så lätt är det att missförstå ibland och ju tydligare man kan vara som instruktör desto bättre. Målet är ju trots allt att det ska vara så enkelt som möjligt att lära sig jiu-jitsu.

Rules, regras och regler!

När jag för någon vecka sedan satt och översatte Bjj reglerna till svenska åt Svenska Bjj förbundet började återigen tankarna om vad som kännetecknar ett bra regelverk gnaga i mitt huvud. Svaret på den frågan tycker jag kan sammanfattas till att ett bra regelverk är enklet, lättbegripligt och främjar sitt mål. Det ska vara enkelt och lättbegripligt både för utövare och publik samtidigt som det finns ett klart och tydligt mål med reglerna. I Bjj och SW är målet att tvinga sin motståndare att ge upp, uppnå en submission helt enkelt, vilket gör reglernas syfte ganska konkret.

Reglerna måste samtidigt se till att det går att skilja de tävlande åt i det fall målet(submission) inte uppfylls. Det är ofta på denna punkt som reglerna riskerar att ha en negativt påverka på sin idrott. Grekisk-romersk brottning är bra ett exempel. Alla känner till att målet i brottning är att kasta sin motståndare eller få ner båda dennes skuldror i mattan. Men vem kan lika enkelt förklara och förstå resten av reglerna som skall skilja de tävlande åt i det fall inget av detta inträffar? Grekisk-romersk brottning är helt och hållet förstört av sin regler, tyvärr. Judo kan också tas som ett exempel där ivriga regelskrivare tappat kontakten med det essentiella i sin idrott.

I Bjj är grundtanken att det som belönas med poäng är offensiva tekniker och dominanta positioner. Kast, guardpasseringar och svep kan utan tvekan räknas som offensiva tekniker. Att mount, kontroll från ryggen och knä på magen är dominanta positioner är det inte heller någon som ifrågasätter. Detta gör reglerna begripliga om man bara är lite insatt i terminologin.

Submission wrestling är en produkt av Bjj, en vilja att göra Bjj mer tillgängligt för andra idrotter som inte nödvändigtvis tränar med gi. Därför bygger SW regler på samma principer som Bjj reglerna. Undantaget är att poängskalan ibland är annorlunda så att bland annat kast belönas lite olika.

Problem med regler
De regelmässiga problem som dock uppstår i Bjj och SW regler är när det i vissa situationer ska göras undantag från de generella reglerna. I ju fler fall detta går att undvika i ett regelverk desto bättre annars riskerar reglerna att bli komplicerade att förstå. Behåll enkelheten!
Inom SW tampas man också med problem när "egna" reglelverk utformas där man går ifrån den allmänt vedertagna terminologin eller uppfinner egna poänggivande moment. När det utdelas poäng för "svep" när man från att ligga underst i mount lyckas rulla av sin motståndare så är det inte längre en offensiv teknik som belönas. Man belönar istället flykten från en position där man är dominerad av sin motståndare.

För att Bjj och SW som tävlingsidrotter inte ska riskera att hamna i samma situation som brottning och judo befinner sig i idag. Där reglerna är svårbegripliga och utövarna är starkt kritiska till hur reglerna utvecklas. Så tycker jag att det är väldigt viktigt att komma ihåg att:

• Hålla reglerna så enkla och begripliga som möjligt.
• Inte släppa fokus på målet med reglerna, submission.
• Vara noga med att det verkligen är offensiva tekniker och dominanta positioner som belönas med poäng.
  
• Vid regel ändringar hålla sig till vedertagen terminologi.
• Lyssna på utövarna och inte ignorera deras synpunkter bara för att de motsäger sig delar av reglernas utformning.

Tränarutbildning

Äntligen! Efter att skjutit det framför mej i så många år har jag äntligen haft den där tränarutbildningen. Tyvärr droppade en del av de tilltänkta deltagarna av men till slut satt i alla fall 13 stycken där och lyssnade.

Det blev en späckad dag där jag mestadels stod för snacket genom att föreläsa i ämnena idrottsfysiologi, jiu-jitsu teori, ledarskap och träningsupplägg för nybörjare. På grund av att det i slutet blev lite tidbrist fick de praktiska ledarövningarna utebli för att alla grundtekniker skulle hinnas gå igenom. Så här i efterhand skulle det varit bra med lite praktisk träning i hur man på olika sätt kan lära ut och leda.

Allt som utbildningen tog upp kommer resultera i ett instruktörskompendium där det mesta en tränare behöver kunna ska finnas att läsa. Kompendiet är i skrivande stund under bearbetning men ska vara klart under våren.

Gummi-guard och tonårshormoner

Tack vare Christian Lindell från Frölunda kampsportscenter fick jag möjligheten att närvara på seminariet med Jerome Basilio som för övrigt hölls i vår kära klubblokal. Jerome är en ung amerikan som bland annat tränar tillsammans med Eddie Bravo på hans klubb tionde planeten i Karlifornien. Och av den anledningen gästade han Sverige.
Känner man inte till Eddie Bravo kan han kort beskriva som killen över natten blev världskänd efter att 2003 slagit den då regerande mästaren Royler Gracie i ADCC's världsmästerskap(se matchen). Där efter har Eddie jobbat hårt för att marknadsföra sig som upphovsmanen av några mer eller mindre absurda nack/rygg-lås "the twister" och "rubberguard", som är ett sätta att jobba från stängd guard. Det är inte särskilt ofta en person kan utmåla sig som skapare av en teknik men när det gäller "the twister" så kan nog Eddie ärligen ta åt sig äran. Beträffande rubberguard är väl mer tveksamt, men han har helt klart bidragit till utvecklingen av positionen.

Jerome's seminarium focuserade ganska mycket på just rubberguard. Rubberguard är egentligen som vilken annan typ av guard som helst, den har sina fördelar och nackdelar. I vissa situationer funkar den bra i andra inte. Vad som är lite speciellt med rubberguard är att den ställer krav på din flexibilitet. Om du inte är flexibel i ben och höft kommer du få problem att få till positionen. Den stora behållningen från Jeromes seminarium var just en ökad förståelse för vilka krav som ställ på flexibilitet för att det skall fungera bra. Visst går det att kompensera en sämre flexibilitet med att jobba mer med höften men då blir positionen tyvärr ganska lätta att kontra. Uppskattningsvis var 90% av deltagarna på seminariet inte tillräckligt flexibla för att till fullo kunna jobba med rubberguard.
Bortsett från rubberguard gick den ganska spralliga Jerome igenom en del ganska avancerade tekniker som på många sätt öppnade upp mitt sinne lite. Det var inte mycket som var nytt för mej men Jerome hade en del trevliga varianter på tekniker och situationer som jag redan var ganska bekant med.

Sammanfattingsvis var seminariet en bit över förväntan. Som många gånger tidigare så fram gick det att de flesta som antingen tränat några år eller som i Jerome's fall dagligen tränar hårt har något att dela med sig av. Stundtals tog även hormonerna överhand hos Jerome och vi påmindes om att tillvaron under tonåren till hälften består av ett ständigt sug efter tjejer. Och på den fronten hade Jerome inte lika mycket att dela med sig av till oss som har några årsringar mer i stammen. Gammal förblir äldst!

Jiu-jitsu em sueco, para os suecos!

Jiu-jistu på svenska, för svenskar, precis som den portugisiska titeln säger. Det är tanken i alla fall. Alla har något att dela med sig av som har värde för andra. Så förhoppningsvis har det som börjar närma sig ett decenium på jiu-jitsumattan resulterat i något mer än värkande leder.
Om man degraderar jiu-jitsu till att endast vara en samling tekniker med mål att vinna matcher med så berövar man idrotten/arten/konsten på sin essens. Därför finns det ett syft med att översätta jiu-jitsu till text och inte bara fysiskt lära ut den på mattan. Jiu-jitsu är inte bara vad du gör med din kropp utan även det som sker i tanken.
Men mina mål är inte så högtravande, genom att delge lite reflektioner och upplevelser så hoppas jag det kan vara till glädje eller nytta till någon annan. Om inte så får jag sitta här med skrivkramp och grina.